Smalnäbbsglada – Wikipedia

Smalnäbbsglada
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteHelicolestes
Bangs & T.E Penard, 1918
ArtSmalnäbbsglada
H. hamatus
Vetenskapligt namn
§ Helicolestes hamatus
Auktor(Temminck, 1821)
Utbredning
Synonymer
  • Smalnäbbad glada
  • Rostrhamus hamatus

Smalnäbbsglada[2] (Helicolestes hamatus) är en sydamerikansk fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3]

Smalnäbbsglada är en rätt liten (35–41 cm) rovfågel, i stort likt snäckgladan med liknande smal näbb och gråsvart fjäderdräkt. Den skiljer sig dock i proportionerna: mindre och sattare med kortare och bredare vingar, kortare tvärt avskuren stjärt och i flykten snabbare vingslag. Den har vidare gulvita ögon, ej röda. I flykten framstår stjärten som ännu kortare i kombination med de breda vingarna och den saknar helt inslag av vitt (snäckgladan har lysande vit stjärtrot). Könen är också lika. Ungfågeln liknar den adulta men ving- och stjärttäckare är rostkantade och två till tre vita band syns på stjärten, därutöver vit stjärtspets.[4]

Bland annat hörs ett jamande vråklikt ljud som i engelsk litteratur återges "weeeuuu".[5]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer från östra Panama till Guyana, norra Bolivia och Amazonområdet i Brasilien.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Tidigare placerades den tillsammans med snäckgladan i Rostrhamus, men förs numera som ensam art till ett eget släkte, Helicolestes. Den tros dock vara nära besläktad med släktgladan och som denna faktiskt en del av vråkarna, i en grupp som även inkluderar tranvråk och svarthalsad vråk. Inga genetiska studier har dock utförts på arten.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Liksom snäckgladan hittas den i våtmarker och lever huvudsakligen av äppelsnäckor (Pomacea), men föredrar sumpskog och skogsbelägna laguner före öppna ytor. Häckningbiologin är dåligt känd. I Venezuela och Guyana häckar den mellan juni och oktober under regnperioden, medan ett bo med ägg noterats i nordöstra Peru i början av juli.[4][5]

Smalnäbbsglada har ett stort utbredningsområde men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Sammantaget gör det att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 500 000 till fem miljoner vuxna individer.[6]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2014 Helicolestes hamatus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 29 november 2014.
  2. ^ BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b] Ferguson-Lees, James; Christie, David A. (2001). Raptors of the World. Houghton Mifflin. ISBN 978-0-618-12762-7. http://books.google.com/books?id=hlIztc05HTQC&lpg=PP1&pg=PP1#v=onepage&q&f=false. Läst 31 januari 2012 
  5. ^ [a b] Bierregaard, R.O., Jr & Kirwan, G.M. (2020). Slender-billed Kite (Helicolestes hamatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52972 12 mars 2020).
  6. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]