Johan V av Bretagne – Wikipedia

Hertig Johan med sina rådgivare.
Huset Montfort som regerande
hertigar av Bretagne
1341 - 1345 Johan IV
1345 - 1399 Johan V
1399 - 1442 Johan VI
1442 - 1450 Frans I
1450 - 1457 Peter II
1457 - 1458 Artur III
1458 - 1488 Frans II
1488 - 1514 Anna av Bretagne
1514 - 1524 Claude av Bretagne

Johan V (bretonska Yann V, franska Jean IV) , född 1339, död 1 november 1399, var hertig av Bretagne (bestritt av huset Blois fram till 1365) och greve av Montfort från 1345 fram till sin död. Han var son till Johan IV av Montfort och Johanna av Flandern.

Den första delen av hans styre präglades av bretonska tronföljdskriget, där han med hjälp av den engelska kronan slogs mot sin kusin Johanna av Penthièvre och dennes man Karl av Blois. 1364 vann Johan V en viktig seger med hjälp av den engelska armén mot huset Blois under slaget vid Auray. Johans rival Karl av Blois dödas under slaget och Johanna tvingas till att skriva under ett fredsavtal den 12 april 1365 där hon ger upp sina anspråk på Bretagne samt erkänna Johan V som hertig av området.

Överraskande så utropar sig Johan V som vasall till Karl V av Frankrike, och inte Edvard III av England som hade hjälpt honom till segern i kriget.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Företrädare:
Johan IV av Bretagne
I strid med Johanna av Penthièvre
och Karl av Blois
Hertig av Bretagne (regent)
13451399
I strid med Johanna av Penthièvre
och Karl av Blois
Efterträdare:
Johan VI av Bretagne