Nils Asther – Wikipedia

	Nils Asther
	Nils Asther
Född	Nils Anton Alfhild Asther; 17 januari 1897; Köpenhamn, Danmark
Död	13 oktober 1981 (84 år); Stockholm, Sverige
Aktiva år	1916–1963
Maka	Vivian Duncan ; (1930–1933?)
	IMDb SFDb

Nils Anton Alfhild Asther född 17 januari 1897 i Sankt Matthæus församling i Köpenhamn, död 13 oktober 1981 i Farsta i Stockholm, var en svensk skådespelare inom film och teater.

Biografi

Nils Asther föddes utanför äktenskapet av Hildegard Augusta (Hilda) Åkerlund (född 3 november 1869, som 29 maj 1898 i Sankt Petri kyrka, Malmö gifte sig med Nils biologiska far Anton Andersson Asther, född 21 februari 1865). Nils Asther hade en halvbror, Gunnar Anton Asther (född 4 mars 1892); de hade samma far.

Nils Asther upptäcktes av Mauritz Stiller, som en roll i Vingarne 1916. Som en av Stillers favoriter dröjde det inte länge innan erbjudanden om filmroller började komma. Efter studierna engagerades han vid teatrar i Köpenhamn. 1923 inledde han en karriär som filmskådespelare i Tyskland.

Efter att ha arbetat med Victor Sjöström i Sverige och Michael Curtiz i Tyskland flyttade han 1927 till Hollywood på deras rekommendation. Bland hans motspelare märks Greta Garbo, Pola Negri och Joan Crawford. Nils Asther medverkade i drygt 70 filmer, varav 16 stumfilmer. Han återkom till Sverige 1958 och kom att göra ytterligare några film- och teaterroller i Sverige. Vid sidan av film och teater ägnade han sig åt måleri.

Äktenskap

1927 lämnade han Europa för Hollywood, där hans första film blev Onkel Toms skyddslingar (Topsy and Eva). Under inspelningen lärde han känna systrarna Duncan (en) som var välkända varietéartister, och 1930 ingick han i ett kort skenäktenskap med Vivian Duncan. Giftermålet ägde rum i Reno, Nevada den 2 augusti 1930 – ett par dagar efter ett mycket offentligt bråk där Vivian Duncans tidigare fästman, skådespelaren Rex Lease, påstods ha misshandlat henne.^[1]

Tillsammans fick de ett barn, Evelyn Asther Duncan, som i media kallades "den internationella babyn" på grund av sin svenska far, amerikanska mor och bayerska födelse. Dotterns nationalitet debatterades och Nils erbjöd sig att ansöka om amerikanskt medborgarskap om det skulle lösa problematiken med att få sin dotter till USA.

Redan från början visades deras äktenskap vara stormigt för att sluta i en infekterad skilsmässa där Vivian Duncan fick vårdnaden om dottern.^[2]

Homosexualitet

Filmindustrin under 1920-talet accepterade homosexuella skådespelares sexuella läggning under förutsättning att de förblev diskreta. Asther hade en långvarig relation med skådespelaren/stuntmannen och sjömannen Ken DuMain (1923–2001).

Död

Nils Asther avled vid 84 års ålder och är gravsatt i Hotagen i Jämtland, där Asther hade önskat att få bli begravd efter att hans vän, Hotagenbon Iwo Wiklander, en gång visat honom kyrkogården.^[3]^[4]

Eftermäle

Nils Asthers memoarer Narrens väg – Ingen gudasaga publicerades postumt 1988 och hade sammanställts med förord av Uno "Myggan" Ericson. Efterordet är skrivet av Iwo Wiklander. Den del som är skriven av Nils Asther täcker åren mellan hans födelse och ankomsten till Sverige efter åren i Hollywood, 1958.

För sitt bidrag till filmindustrin har Nils Asther en stjärna på Hollywood Walk of Fame på 6705 Hollywood Boulevard.

Filmografi (urval)

1916 – Vingarne
1918 – Himmelsskeppet
1920 – Gyurkovicsarna
1922 – Vem dömer
1923 – Norrtullsligan
1924 – Carl XII:s kurir
1927 – Onkel Toms skyddslingar (Topsy and Eva)
1928 – Our Dancing Daughters
1928 – Skratta Pajazzo
1929 – Vilda orkidéer
1929 – Hollywood-revyn 1930
1929 – En kvinnas moral
1933 – Storm i daggryningen
1933 – Kinesflickans hämnd
1934 – Det geniala brottet (The Crime Doctor)
1941 – Blindflygning (Flying Blind)
1942 – Night Monster
1944 – I skuggan av Notre Dame
1945 – Lassies son
1960 – När mörkret faller
1961 – Svenska Floyd
1962 – Vita frun
1963 – Gudrun

Teater

Roller (ej komplett)

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1922	Max Hamelin	Bröllopsdagar (Les Noces d'argent) Paul Géraldy	Per Lindberg	Lorensbergsteatern^[5]
1923	Lord Brocklehurst	Den beundrandsvärde Crichton (The Admirable Crichton) J. M. Barrie	Karl Hedberg	Dramaten
1924	Merriman	Mister Ernest (The Importance of Being Earnest) Oscar Wilde	Gustaf Linden	Dramaten
1924	Andre ädlingen	Othello William Shakespeare	Olof Molander	Dramaten
1953	André Cornelis	The Strong Are Lonely Fritz Hochwälder	Margaret Webster	Broadhurst Theatre, New York
1961		Vänta så vackert Axel Strindberg	Anders Ångström	Alléteatern^[6]

Bibliografi

Narrens väg – Ingen gudasaga, memoarer (Carlsson Bokförlag, 1988)

Referenser

Noter

^ Bradley, Edwin M.. The First Hollywood Musicals
^ The Spokesman-Review - Nov 17, 1932.
^ Mittmedia Arkiverad 28 februari 2020 hämtat från the Wayback Machine. 21 oktober 2013
^ Gravar.se
^ B.C. (26 november 1926). ”Lorensbergsteaterns facit för hösten”. Svenska Dagbladet: s. 28. https://www.svd.se/arkiv/1922-11-26/28. Läst 22 april 2017.
^ Ebbe Linde (7 september 1961). ”Alléteatern: Axel Strindberg hos Svensk Dramatik”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-09-07/242/16. Läst 8 januari 2022.

Källor

Asther, Nils (1988). Narrens väg : ingen gudasaga. Stockholm: Carlssons förlag. Libris 7665800. ISBN 91-7798-198-7

Externa länkar

Nils Asther i Dramatens rollbok
Nils Asther på Internet Movie Database (engelska)
Nils Asther på Internet Broadway Database

[1] Bradley, Edwin M.. The First Hollywood Musicals

[2] The Spokesman-Review - Nov 17, 1932.

[3] Mittmedia Arkiverad 28 februari 2020 hämtat från the Wayback Machine. 21 oktober 2013

[4] Gravar.se

[5] B.C. (26 november 1926). ”Lorensbergsteaterns facit för hösten”. Svenska Dagbladet: s. 28. https://www.svd.se/arkiv/1922-11-26/28. Läst 22 april 2017.

[6] Ebbe Linde (7 september 1961). ”Alléteatern: Axel Strindberg hos Svensk Dramatik”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-09-07/242/16. Läst 8 januari 2022.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]