Blåstjärnesläktet – Wikipedia

Namnet Scilla används på svenska för arten Rysk blåstjärna. För staden i Italien, se Scilla
Blåstjärnesläktet
Tidig blåstjärna (S. bifolia)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljSparrisväxter
Asparagaceae
SläkteBlåstjärnesläktet
Scilla
Vetenskapligt namn
§ Scilla
AuktorLinné, 1753
Några arter i urval
Synonymer
  • Stellaris Fabr.
  • Stellaster Heist. ex Fabr
  • Lilio-Hyacinthus Ortega
  • Epimenidion Raf.
  • Ioncomelos Raf.
  • Lagocodes Raf.
  • Oncostema Raf.
  • Tractema Raf.
  • Genlisa Raf.
  • Chionodoxa Boiss.
  • Nectaroscilla Parl.
  • Adenoscilla Gren. & Godr.
  • Basaltogeton Salisb.
  • Hylomenes Salisb.
  • Monocallis Salisb.
  • Othocallis Salisb.
  • Petranthe Salisb.
  • Rinopodium Salisb.
  • Caloscilla Jord. & Fourr.
  • × Chionoscilla J.Allen ex Nicholson
  • Apsanthea Jord. in C.T.A.Jordan & J.P.Fourreau
  • Autonoe (Webb & Berthel.) Speta
  • Chouardia Speta
  • Pfosseria Speta
  • Schnarfia Speta

    • Blåstjärnesläktet (Scilla) är ett släkte i familjen sparrisväxter (Asparagaceae).[2] Släktet har omkring 80 arter och förekommer huvudsakligen i södra Europa, Mellanöstern och Afrika, men har naturaliserats på flera andra kontinenter. Ett flertal arter odlas som trädgårdsväxter i Sverige.[3]

    Förekomst i Sverige

    [redigera | redigera wikitext]

    Som bofasta i Sverige anger Dyntaxa 5 arter och 2 hybrider i släktet Scilla[4], och därtill kommer 3 bofasta arter i släktet Othocallis[5] (vilka inkluderas i Scilla i WCSP, se nedan). Bofasta i Sverige är: Scilla x allenii (hybridvårstjärna), Scilla bifolia (tidig vårstjärna), Scilla forbesii (vårstjärna), Scilla luciliae (stor vårstjärna), Scilla sardensis (liten vårstjärna), Scilla forbesii x luciliae (hybrid, vårstjärna x stor vårstjärna), Scilla forbesii x sardensis (hybrid, vårstjärna x liten vårstjärna), Othocallis amoena (tuvig blåstjärna), Othocallis mischtschenkoana (persisk blåstjärna), Othocallis siberica (rysk blåstjärna).

    Virtuella floran tar upp 3 arter i släktet Scilla och 3 arter i släktet Chionodoxa.[6]

    Särskilt vanliga är Rysk blåstjärna och Vårstjärna, som ofta växer förvildade i stora mattor i parker o.dyl. och blommar i april. Arterna förväxlas lätt, men Rysk blåstjärna har helblå, nedhängande blomma, medan Vårstjärna har en uppåtvänd blomma som är vit i mitten.

    Inre systematik

    [redigera | redigera wikitext]

    Systematiken för dessa växter varierar mycket hos olika författare. Indelningen i släkten är oklar och ett område där aktiv forskning pågår. Synonymer till olika delar av släktet Scilla finns i taxoboxen t.hö.[1] Av samma anledning varierar artantalet mycket. Catalogue of Life tar upp 89 arter (2018).[2]

    Numera räknas ofta släktet Chionodoxa med bl.a. den välkända Vårstjärnan (Ch. forbesii) till släktet Scilla. Namnet Chionodoxa är dock fortfarande vanligt i litteraturen och inom trädgårdsnäringen.

    Ibland inkluderas även släktet Prospero (Höstblåstjärnor) i Scilla.

    Å andra sidan bryts ibland den vanliga och välkända arten Rysk blåstjärna (Sc. siberica) ut och placeras i släktet Othocallis.

    Trädgårdsväxten Engelsk klockhyacint, som tidigare haft namnet Scilla non-scripta, heter nu Hyacinthoides non-scripta.

    Släktet har bearbetats på 1970-talet av österrikaren Franz Speta, som bl.a. visade att Chionodoxa inte kan räknas som eget släkte[7].

    Yttre systematik

    [redigera | redigera wikitext]

    Släktet Scilla placeras ibland i familjen Hyacintväxter (Hyacinthaceae). Denna familj betraktas numera (från och med APG III, år 2009) som en av sju underfamiljer till Asparagaceae, och den har fått namnet Scilloideae. Scilloideae är monofyletisk, men indelningen i undergrupper är problematisk och ett aktivt forskningsområde. Arterna i Scilloideae förekommer mest i medelhavsklimat på flera kontinenter.

    Arter

    [redigera | redigera wikitext]

    World Checklist of Selected Plant Families, WCSP, från Kew upptar 86 arter (2018):[8]

    1. Scilla achtenii
    2. Scilla africana
    3. Scilla albanica
    4. Scilla albinerve
    5. Scilla alinihatiana
    6. Scilla amoena
    7. Scilla andria
    8. Scilla antunesii
    9. Scilla arenaria
    10. Scilla arsusiana
    11. Scilla begoniifolia
    12. Scilla benguellensis
    13. Scilla berthelotii
    14. Scilla bifolia
    15. Scilla bilgineri
    16. Scilla bithynica
    17. Scilla bussei
    18. Scilla chlorantha
    19. Scilla ciliata
    20. Scilla cilicica
    21. Scilla congesta
    22. Scilla cretica
    23. Scilla cydonia
    24. Scilla dimartinoi
    25. Scilla dualaensis
    26. Scilla engleri
    27. Scilla flaccidula
    28. Scilla forbesii
    29. Scilla gabunensis
    30. Scilla gracillima
    31. Scilla haemorrhoidalis
    32. Scilla hildebrandtii
    33. Scilla huanica
    34. Scilla hyacinthoides
    35. Scilla ingridiae
    36. Scilla jaegeri
    37. Scilla katendensis
    38. Scilla kladnii
    39. Scilla kurdistanica
    40. Scilla lakusicii
    41. Scilla latifolia
    42. Scilla laxiflora
    43. Scilla ledienii
    44. Scilla leepii
    45. Scilla libanotica
    46. Scilla lilio-hyacinthus
    47. Scilla litardierei
    48. Scilla lochiae
    49. Scilla luciliae
    50. Scilla lucis
    51. Scilla madeirensis
    52. Scilla melaina
    53. Scilla merinoi
    54. Scilla mesopotamica
    55. Scilla messeniaca
    56. Scilla mischtschenkoana
    57. Scilla monanthos
    58. Scilla monophyllos
    59. Scilla morrisii
    60. Scilla nana
    61. Scilla odorata
    62. Scilla oubangluensis
    63. Scilla paui
    64. Scilla peruviana
    65. Scilla petersii
    66. Scilla platyphylla
    67. Scilla ramburei
    68. Scilla reuteri
    69. Scilla rosenii
    70. Scilla sardensis
    71. Scilla schweinfurthii
    72. Scilla seisumsiana
    73. Scilla siberica
    74. Scilla simiarum
    75. Scilla sodalicia
    76. Scilla tayloriana
    77. Scilla textilis
    78. Scilla uyuiensis
    79. Scilla vardaria
    80. Scilla verdickii
    81. Scilla verna
    82. Scilla villosa
    83. Scilla vindobonensis
    84. Scilla voethorum
    85. Scilla welwitschii
    86. Scilla werneri

    Källor

    [redigera | redigera wikitext]
    1. ^ [a b] Synonymer från Scilla L., Sp. Pl.: 308 (1753), Kew World Checklist of Selected Plant Families. Läst 2019-04-16.
    2. ^ [a b] Catalogue of Life, sökord Scilla. Läst 2019-04-16.
    3. ^ Svensk Kulturväxtdatabas, sökord Scilla. Läst 2019-04-16.
    4. ^ Dyntaxa, sökord Scilla Arkiverad 16 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 2019-04-16.
    5. ^ Dyntaxa, sökord Othocallis. Läst 2019-04-16.
    6. ^ Virtuella Floran, sökord Scilla. Läst 2019-04-16.
    7. ^ Speta, F. 1971. Beitrag zur Systematik von Scilla L. subgen. Scilla (inklusive Chionodoxa Boiss.). Österr. Bot. Zeitschr. 119: 6–18.
    8. ^ WCSP (2018), World Checklist of Selected Plant Families, The Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew, http://apps.kew.org/wcsp/home.do, läst 9 maj 2018 , search for "Scilla"

    Externa länkar

    [redigera | redigera wikitext]
    Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Blåstjärnesläktet&oldid=54948855”