Parloiren – Wikipedia
Parloiren | |
Parloiren, sedd från norr | |
Plats | Tidigare Känsö karantänsanläggning, Känsö |
---|---|
Typ | Karantänsbyggnad |
Användning | Expedition, "samtalsbyggnad" |
Våningar ovan jord | En våning |
Färdigställd | 1818 |
Status | Statligt byggnadsminne |
Byggherre | Staten |
Konstruktör | Jacob Forsell |
Entreprenör | Försvarsmakten |
Parloiren är en byggnad på den tidigare Känsö karantänsanläggning på Känsö utanför Göteborg, som användes för första kontakt med besättningar på ankommande fartyg, då smittrisk ansågs föreligga. Byggnaden förvaltas av Fortifikationsverket och är ett statligt byggnadsminne sedan den 10 november 1939.[1]
Ordet "parloir" kommer från verbet parloir = tala på äldre franska, och betecknade ett rum, som var avsett för samtal, till exempel i medeltidens kloster. I detta fall var avsikten att kunna hindra smitta från att överföras, genom att kontakterna mellan de smittmisstänkta och de svenska militära smittskyddstjänstemännen skulle ske på ett så säkert sätt som möjligt. Samtal fördes - utan att direkt kontakt riskerades - över en ridå av svavelhaltig rök och dokument överlämnades genom en gallerförsedd lucka, efter att ha behandlats med ättika och rök, innan de transporterades till ansvarig myndighet i staden Göteborg för beslut om vidare åtgärd om karantän.
Parloiren ligger längst ut i den tidigare karantänsanläggningens hamn i anslutning till östra bryggan, "karantänsbryggan", och byggdes 1818 i en våning i tegel med fordring av ljust gulfärgad lockpanel. Brädfordringen tillkom 1860 för att skydda byggnaden mot vittring. Den är 6,4 meter x 6,0 meter och har en mycket markerad uppdelning i två delar. Den nordvästra, "rena avdelningen" har röda kalkstensplattor på golvet och den sydöstra, "orena avdelningen" har trägolv. Mellan avdelningarna löper en murad ränna i golvet, i vilken det kunde brännas svavel för att producera en svavelhaltig rök. På ömse sidor om rännan finns ett järngaller från golv till tak. En dörr finns på nordvästra fasaden, medan den sydöstra ursprungligen var öppen och hade ingångsportaler direkt från karantänsbryggan. Mitt på de nordöstra och sydvästra fasaderna finns på vardera sidan fönster.
På den nordvästra sidan leder en trappa, uppburen av två grönmålade träkolonner, upp på det plana, svagt lutande, och av en murad balustrad omgivna, taket. Där var en militär post placerad när fartyg låg utanför i karantän.
Parloiren är troligen den enda bevarade byggnaden i sitt slag i världen.
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Göteborgs garnison
- Känsö, (SBM)
- Kanslihuset, (SMB)
- Känsö karantänsanläggning, (SBM)
- Känsö torn, (SBM)
- Pestlasarettet, (SBM)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ "Stora Känsö", Byggnadsregistret, Riksantikvarieämbetet.
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- "Stora Känsö", Byggnadsregistret, Riksantikvarieämbetet. Läst 3 maj 2016.
- Stora Känsö, karta från Lantmäteriet. Läst 24 januari 2017.
- Känsö – Vårdprogram, Fortifikationsverket 2007, sidorna 132–36
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Andréasson, Mats; Moback Ulf, Engström Krister (2018). Värt en omväg: gömda oaser i och runt Göteborg. Karlstad: Votum. sid. 144-155. Libris 21674916. ISBN 9789188435507
|