Roadracing-VM 1980 – Wikipedia
Roadracing-VM 1980 kördes över 8 omgångar.
Klass | Mästare individuellt | Mästare konstruktörer |
---|---|---|
500GP | Kenny Roberts (Yamaha) | Suzuki |
350GP | Jon Ekerold | Bimota |
250GP | Anton Mang | |
125GP | Pierpaolo Bianchi (MBA) | Minarelli |
50GP | Eugenio Lazzarini (Iprem) | Kreidler |
Sidvagn | / Jock Taylor/Benga Johansson | Yamaha |
Formula TT1 | Graeme Crosby (Suzuki) | - |
Formula TT2 | Charlie Williams (Yamaha) | - |
Formula TT3 | Ron Haslam (Honda) | - |
Endurance | Marc Fontan, Hervé Moineau (Honda) | - |
500GP
[redigera | redigera wikitext]Säsongen innebar Kenny Roberts sista titel. Han fick ensam slåss emot alla Suzukis i toppen. Valentino Rossis pappa Graziano Rossi blev femma året efter att sonen föddes, hans bästa placering i 500GP.
Delsegrare
[redigera | redigera wikitext]Bana | Vinnare | Märke |
---|---|---|
Misano | Kenny Roberts | Yamaha |
Jarama | Kenny Roberts | Yamaha |
Paul Ricard | Kenny Roberts | Yamaha |
Assen | Jack Middelburg | Suzuki |
Spa | Randy Mamola | Suzuki |
Imatra | Wil Hartog | Suzuki |
Silverstone | Randy Mamola | Suzuki |
Nürburgring | Marco Lucchinelli | Suzuki |
Slutställning
[redigera | redigera wikitext]Plats | Förare | Märke | Poäng |
---|---|---|---|
1 | Kenny Roberts | Yamaha | 87 |
2 | Randy Mamola | Suzuki | 72 |
3 | Marco Lucchinelli | Suzuki | 59 |
4 | Franco Uncini | Suzuki | 50 |
5 | Graziano Rossi | Suzuki | 38 |
6 | Wil Hartog | Suzuki | 31 |
= | Johnny Cecotto | Yamaha | 31 |
8 | Graeme Crosby | Suzuki | 29 |
9 | Jack Middelburg | Suzuki | 20 |
10 | Takazumi Katayama | Suzuki | 18 |
350GP
[redigera | redigera wikitext]Delsegrare
[redigera | redigera wikitext]Bana | Vinnare | Märke |
---|---|---|
Misano | Johnny Cecotto | Yamaha |
Paul Ricard | Jon Ekerold | Bimota-Yamaha |
Assen | Jon Ekerold | Bimota-Yamaha |
Silverstone | Anton Mang | Kawasaki |
Brno | Anton Mang | Kawasaki |
Nürburgring | Jon Ekerold | Bimota-Yamaha |
Slutställning
[redigera | redigera wikitext]Plats | Förare | Märke | Poäng |
---|---|---|---|
1 | Jon Ekerold | Bimota-Yamaha | 63 |
2 | Anton Mang | Kawasaki | 60 |
3 | Jean-François Baldé | Kawasaki | 38 |
4 | Johnny Cecotto | Yamaha | 37 |
5 | Jeff Sayle | Yamaha | 25 |
6 | Eric Saul | Yamaha | 24 |
250GP
[redigera | redigera wikitext]Anton Mang vann titeln. Han vann fyra segrar, mot konkurrenten Kork Ballingtons fem, men vann titeln på bättre jämnhet.
Delsegrare
[redigera | redigera wikitext]Bana | Vinnare | Märke |
---|---|---|
Misano | Anton Mang | Kawasaki |
Jarama | Kork Ballington | Kawasaki |
Paul Ricard | Kork Ballington | Kawasaki |
Opatija | Anton Mang | Kawasaki |
Assen | Carlos Lavado | Yamaha |
Spa | Anton Mang | Kawasaki |
Imatra | Kork Ballington | Kawasaki |
Silverstone | Kork Ballington | Kawasaki |
Brno | Anton Mang | Kawasaki |
Nürburgring | Kork Ballington | Kawasaki |
Slutställning
[redigera | redigera wikitext]Plats | Förare | Märke | Poäng |
---|---|---|---|
1 | Anton Mang | Kawasaki | 128 |
2 | Kork Ballington | Kawasaki | 87 |
3 | Jean-François Baldé | Kawasaki | 59 |
4 | Thierry Espié | Yamaha | 53 |
5 | Roland Freymond | Morbidelli | 46 |
6 | Carlos Lavado | Yamaha | 29 |
125GP
[redigera | redigera wikitext]Pierpaolo Bianchi på en MBA blev världsmästare.
Delsegrare
[redigera | redigera wikitext]Bana | Vinnare | Märke |
---|---|---|
Misano | Pierpaolo Bianchi | MBA |
Jarama | Pierpaolo Bianchi | MBA |
Paul Ricard | Angel Nieto | Minarelli |
Opatija | Guy Bertin | Motobécane |
Assen | Angel Nieto | Minarelli |
Spa | Angel Nieto | Minarelli |
Imatra | Angel Nieto | Minarelli |
Silverstone | Loris Reggiani | Minarelli |
Brno | Guy Bertin | Motobécane |
Nürburgring | Guy Bertin | Motobécane |
Slutställning
[redigera | redigera wikitext]Plats | Förare | Märke | Poäng |
---|---|---|---|
1 | Pierpaolo Bianchi | MBA | 90 |
2 | Guy Bertin | Motobécane | 81 |
3 | Angel Nieto | Minarelli | 78 |
4 | Bruno Kneubühler | MBA | 68 |
5 | Hans Müller | MBA | 64 |
6 | Loris Reggiani | Minarelli | 63 |
29 förare torde tagit VM-poäng.
50GP
[redigera | redigera wikitext]Eugenio Lazzarini blev världsmästare två poäng före Stefan Dörflinger.
Delsegrare 50GP
[redigera | redigera wikitext]50GP fanns med vid sex av 10 Grand Prix.
Bana | Vinnare | Märke |
---|---|---|
Misano | Eugenio Lazzarini | Kreidler Van Veen |
Jarama | Eugenio Lazzarini | Kreidler Van Veen |
Opatija | Ricardo Tormo | Kreidler Van Veen |
Assen | Ricardo Tormo | Kreidler Van Veen |
Spa | Stefan Dörflinger | Kreidler Van Veen |
Nürburgring | Stefan Dörflinger | Kreidler Van Veen |
Slutställning 50GP
[redigera | redigera wikitext]Plats | Förare | Startnr | Land | Motorcykel | Poäng | GP-vinster |
---|---|---|---|---|---|---|
1 | Eugenio Lazzarini | 1 | Italien | Iprem[1] | 74 | 2 |
2 | Stefan Dörflinger | 10 | Schweiz | Kreidler | 72 | 2 |
3 | Hans Hummel | Österrike | Kreidler | 37 | 0 | |
4 | Ricardo Tormo | Spanien | Kreidler | 36 | 2 | |
5 | Henk van Kessel | 7 | Nederländerna | Kreidler | 31 | 0 |
6 | Hans Spaan | Nederländerna | Kreidler | 24 | 0 |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ (engelska) Iprem : 50cc Roadracing Story - Iprem var egentligen en produktionscykel av fabrikat Van Veen-Kreidler
|