Rosmarin – Wikipedia

Rosmarin
Från Franz Eugen Köhler: Köhler's Medizinal-Pflanzen A Blommande kvist, naturlig storlek Alla nedanstående figurer är förstoringar 1 och 2 Blommor 3 Blomma, uppskuren på längden 4 Fertila ståndare 5 Pollenkorn 6 Infertil ståndare (Staminodium) 7 Pistill 8 Fruktämne, uppskuret på längden 9 Dito, uppskuret på tvären 10 Fruktkalk 11 Frukt med avlägsnade kalkblad 12 och 13 Nötter sedda från olika håll. Vad det som syns ovanför figur 12 föreställer är oklart; ett frö? 13 Nöt, uppskuret på längden
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Plisterordningen Lamiales
Familj	Kransblommiga växter Lamiaceae
Släkte	Rosmarinus
Art	Rosmarin R. officinalis
Vetenskapligt namn
§ Rosmarinus officinalis
Auktor	L., 1753

Rosmarin (Rosmarinus officinalis) är en art i familjen kransblommiga växter^[1].

Rosmarin är en städsegrön halvbuske som blir mellan 0,5 och 2 m hög där den är vildväxande. Grenarna är bruna och kan vara upprätta, utbredda eller, mer sällan, krypande. Bladen är barrliknande, skaftlösa med inrullade kanter, mörkgröna på ovansidan och gråaktigt ullhåriga på undersidan. De är 15 – 40 mm långa, 1,2 – 3,5 mm breda och mycket aromatiska. Blomställningen och blomskaft har stjärnhår. Foderbladen är gröna eller purpuraktiga, från början ullhåriga, senare nästan kala. Kronan blir 10 –1 2 mm, blekt blå eller mer sällan vitt eller rosa.

Det finns även odlade sorter med vita, rosa eller lila blommor.

Rosmarin tål beskärning väl, vilket gör den till en mycket bra örtkrydda.

En liknande art är Rosmarinus eriocalyx som dock har grå grenar, mindre blad (5 – 15 mm) och blomställningar med både stjärnhår och långa glandelhår.

Rosmarin är vildväxande i trakterna kring Medelhavet.

I Sverige odlas den oftast i kruka, men klarar sig ofta på friland längs kusterna i Sydsverige. I övriga Sverige går det bra att sätta ut plantor i trädgården under sommarhalvåret, men de bör tas in under vintern.

Varmt och soligt i näringsrik mylla.

• Släktnamnet rosmarinus kommer från latin och betyder "havets dagg".^[4] En teori är att namnet i den betydelsen beror på att rosmarinens blommor är ljusblå, små och många, och att det kan se ut som om växten är täckt av daggdroppar, när den blommar.
• Artepitetet officinalis kommer av latin officina, med grundbetydelsen verkstad, men med den speciella tillämpningen apotek, som tillverkar läkemedel. Syftningen är rosmarins traditionella användning som medicinalväxt.

Ordet "rosmarin" finns belagt i svenska språket sedan 1500-talet.^[4]

Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

De färska eller torkade bladen används som krydda till bland annat kött, vilt och kyckling.

Färsk rosmarin kan användas både vid tillagning och i sallader.

Den torkade formen består av korta hackade växtdelar, men blir oftast inte mjuka under tillagning, vilket kan uppfattas som något störande vid förtäring.

I områden med medelhavsklimat används rosmarin som flerårig prydnadsväxt.

Redan under medeltiden användes rosmarin som ingrediens i rökelse och i aromatiska oljor.

Växten ansågs förr skydda mot onda makter^{[källa behövs]}, och skulle även vara bra för minnet och studier^[1].

• 
  Rosmarinplanta
• 
  Trädgårdsprydnad
• 
  Blommor i kvistens topp
• 
  Blommorna sitter i bladvecken
• 
  Blommor i närbild
• 
  Blad
• 
  En rosmarin-stjälk
• 
  Frukter och frön
• 
  Torkade rosmarinblad

• Carl von Linnés växtbibliotek - Rosmarin
• Wikimedia Commons har media som rör Rosmarin.
  Bilder & media