Megalitiska monument – Wikipedia

Ring of Brodgar - Orkneyöarna, Storbritannien

Megalitiska monument (av grekiska mega: stor, och lithos: sten)[1] kallas fornlämningar som är byggda av ett enda eller flera stenblock och som rests enskilt, i rader, i cirklar eller som gravar (megalitgravar eller stenkammargravar)[2]. Stenmonument har rests fram till modern tid exempelvis på Madagaskar och i Polynesien, Men i Europa syftar termen bara på stenmonument från yngre stenåldern och bronsåldern. Det finns idag cirka 35 000 megaliter i Europa. De flesta är koncentrerade till kustnära områden, särskilt vanliga är de i Medelhavsländerna, Västeuropa och södra Skandinavien.[3][4]

Pre-megalitiska fynd har bara hittats i nordvästra Frankrike. Forskning visar att megalitgravar först uppfördes i nordvästra Frankrike för att sedan spridas sjövägen till Spanien, Storbritannien och Frankrike i början av 4000-talet f.Kr. Megalittraditionen nådde Skandinavien under sent 4000-tal f.Kr.[4]

Megalittyper

[redigera | redigera wikitext]

Megalitgravar är gravkammare i normalfallet för flera personer, och oftast av obearbetade stenblock. I Skandinavien finns tre typer av megalitgravar:[5]

  • Dös - gravkammaren täcks av ett takblock som vilar på flera väggstenar. Dösar finns stora delar av Västeuropa, från Portugal till Skandinavien.[6]
  • Gånggrift - en utvecklad dös där gravkammaren försetts med en täckt gång som tillsammans formar ett T.[7] Gånggriften täcks ofta av en jordhög. Gånggrifter finns i Sverige, Danmark och norra Tyskland.[8]
  • Hällkista - uppbyggd av flata väggstenar i rektangel med flata hällar som tak, ibland med flera rum. När begravningen var klar täckte man hela kistan av en hög med jord eller sten.[7] Även hällkistan täcktes med jord eller sten. Hällkistor finns i Skandinavien och resten av Europa.[9]

I övriga Europa finns också mer utvecklade former av megalitgravar.[5]

  • En rest sten är en upprest eller kantställd sten, som ofta markerar en grav. I Västeuropa förekommer resta stenar från yngre stenåldern medan de i Sverige är de vanligast på gravfält från äldre järnåldern.[10] I Bretagne (Carnac) finns kilometerlånga rader med resta stenar, menhirer (jämför även bautasten). Totalt finns nästan 3000 resta stenar inom området och där finns också stora gravhögar och mindre gångrifter.[11]
  • Hengemonument är i allmänhet runda områden med stencirklar eller rester av träcirklar omgivna med en vall och en vallgrav från yngre stenåldern och den äldsta bronsåldern på framför allt de brittiska öarna.[12]
  1. ^ ”megalit - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/megalit. Läst 23 februari 2019. 
  2. ^ Stenkammargrav i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 27 juni 2019.
  3. ^ Hagen, Anders; Solberg, Bergljot (2018-03-01). ”megalittiske monumenter” (på norska). Store norske leksikon. http://snl.no/megalittiske_monumenter. Läst 23 februari 2019. 
  4. ^ [a b] ”C14-dateringar visar megalitgravarnas ursprung och hur de spred sig över Europa”. Göteborgs universitet. https://www.gu.se/nyheter/c14-dateringar-visar-megalitgravarnas-ursprung-och-hur-de-spred-sig-over-europa. Läst 23 februari 2019. 
  5. ^ [a b] ”megalitgrav - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/megalitgrav. Läst 23 februari 2019. 
  6. ^ ”dös - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/d%C3%B6s. Läst 24 februari 2019. 
  7. ^ [a b] ”Megaliter på webben”. www.falbygdensmuseum.se. Arkiverad från originalet den 24 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190224231434/http://www.falbygdensmuseum.se/vadar.html. Läst 24 februari 2019. 
  8. ^ ”gånggrift - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/g%C3%A5nggrift. Läst 24 februari 2019. 
  9. ^ ”hällkista - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/h%C3%A4llkista. Läst 24 februari 2019. 
  10. ^ ”rest sten - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rest-sten. Läst 23 februari 2019. 
  11. ^ ”Carnac - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/carnac. Läst 24 februari 2019. 
  12. ^ ”hengemonument - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hengemonument. Läst 24 februari 2019. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]