Tysklands Grand Prix 1979 – Wikipedia

	Tysklands Grand Prix 1979
Datum	29 juli 1979
Bana	Hockenheimring
Sträcka	45 × 6,789 = 305,505 km
Vinnare	Alan Jones, Williams-Ford
Pole position	Jean-Pierre Jabouille, Renault
Snabbaste varv	Gilles Villeneuve, Ferrari, 1:51,890
Temperatur	Mycket varmt

Tysklands Grand Prix 1979 var det tionde av 15 lopp ingående i formel 1-VM 1979.

Rapport

Alan Jones i Williams kom här tillbaka efter besvikelsen i Storbritannien och tog här sin andra seger i F1-karriären. Jean-Pierre Jabouille i Renault, som startade från pole position med Jones snett bakom, snurrade av på sjunde varvet och bröt loppet. Jones ledde dock loppet eftersom han hade passerat Jabouille redan vid starten. Jacques Laffite i Ligier gjorde ett tappert försök att haka på ledaren men han passerades av Jones stallkamrat Clay Regazzoni, varvid Williams tog sin första dubbelseger.

Resultat

Alan Jones, Williams-Ford, 9 poäng
Clay Regazzoni, Williams-Ford, 6
Jacques Laffite, Ligier-Ford, 4
Jody Scheckter, Ferrari, 3
John Watson, McLaren-Ford, 2
Jochen Mass, Arrows-Ford, 1
Geoff Lees, Tyrrell-Ford
Gilles Villeneuve, Ferrari
Didier Pironi, Tyrrell-Ford
Jan Lammers, Shadow-Ford
Elio de Angelis, Shadow-Ford
Nelson Piquet, Brabham-Alfa Romeo (varv 42, motor)

Förare som bröt loppet

Riccardo Patrese, Arrows-Ford (varv 34, däck)
Patrick Tambay, McLaren-Ford (30, upphängning)
Keke Rosberg, Wolf-Ford (29, motor)
Niki Lauda, Brabham-Alfa Romeo (27, motor)
Jacky Ickx, Ligier-Ford (24, däck)
Hector Rebaque, Rebaque (Lotus-Ford) (22, hantering)
Mario Andretti, Lotus-Ford (16, transmission)
René Arnoux, Renault (9, däck)
Jean-Pierre Jabouille, Renault (7, snurrade av)
Emerson Fittipaldi, Fittipaldi-Ford (4, elsystem)
Carlos Reutemann, Lotus-Ford (1, olycka)
Hans-Joachim Stuck, ATS-Ford (0, upphängning)

Förare som ej kvalificerade sig

VM-ställning

Förarmästerskapet

Konstruktörsmästerskapet