Vought A-7 Corsair II – Wikipedia

Vought A-7 Corsair II
U.S. Navy A-7E från VA-46
Beskrivning
TypAttackplan
Besättning1
Första flygning27 september 1965
I aktiv tjänst1967 – 1993 (USA)
UrsprungUSA USA
TillverkareVought
Antal tillverkade1 569
Data
Längd14,06 meter
Spännvidd11,81 meter
Höjd4,90 meter
Vingyta34,84 m²
VingprofilNACA 65A007
Tomvikt8 840 kg
Max. startvikt19 050 kg
Motor(er)1 × Allison TF41
Dragkraft64,5 kN
Prestanda
Max. hastighet1 123 km/h vid havsnivå
Räckvidd med
max. bränsle
1 127 km
Transporträckvidd4 600 km
Dragkraft/vikt:0,50
Vingbelastning379 kg/m²
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-
punkter
6 under vingarna
2 på flygkroppen
Fast beväpning1 × 20 mm M61 Vulcan
BomberMk.82, Mk.83, Mk.84
RobotarAGM-65 Maverick
AGM-45 Shrike
AGM-62 Walleye
AGM-88 HARM
GBU-15
AIM-9 Sidewinder
RaketerZuni, Hydra 70
KärnvapenB28, B43, B57 eller B61
ÖvrigtAN/ALQ-101 eller AN/ALQ-119 störkapsel
Elektronik
RadarTexas Instruments AN/APQ-126 terrängföljande radar
Ritning

Källor:[1]
Cockpit.

Vought A-7 Corsair II utvecklades ur jaktflygplanet Vought F-8 Crusader, som ett attackflygplan för USA:s flotta men användes även av USA:s flygvapen.

A-7 kom i operativ tjänst 1967. Totalt tillverkades 1 569 A-7 i tolv olika versioner. 65 st A-7D användes av Grekland och 50 st A-7P av Portugal. Flygplanet fanns även i en tvåsitsig skolversion, TA-7C.

A-7E kan ta en stor vapenlast på sex vingpyloner och två kroppspyloner.

  • A-7A
  • A-7B
  • A-7C
  • A-7D
  • A-7E
  • A-7H
  • A-7K
  • A-7P
  • TA-7C
  • TA-7H
  • YA-7E/YA-7H

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, LTV A-7 Corsair II, 27 september 2020.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Vought A-7, 13 september 2020.
  1. ^ Taylor, John W.R. (1971). Jane’s All The World’s Aircraft, 1971–1972. London: Sampson Low, Marston & Company. sid. 343–344