Fenix (stjärnbild) – Wikipedia

	Fenix
	Lista över stjärnor i Fenix
Latinskt namn	Phoenix
Förkortning	Phe
Rektascension	0 h
Deklination	-50°
Area	469 grad² (37)
Huvudstjärnor	4
Bayer/Flamsteedstjärnor	25
Stjärnor med exoplaneter	10
Stjärnor med skenbar magnitud < 3	1
Stjärnor närmare än 50 ljusår	1
Ljusaste stjärnan	Alfa Phoenicis, Ankaa (2,40m)
Närmaste stjärnan	Gliese 915 (27,24 lå)
Messierobjekt	0
Meteorregn	Phoeniciderna
Närliggande stjärnbilder	Bildhuggaren; Tranan; Tukanen; Lilla vattenormen; Eridanus; Ugnen
	Synlig vid latituder mellan +32° och −80°; Bäst synlig klockan 21:00 under november.

För andra betydelser, se Fenix (olika betydelser).

Fenix, eller Fågel Fenix, (Phoenix på latin) är en liten stjärnbild på södra stjärnhimlen, som fått sitt namn efter Fågel Fenix i den grekiska mytologin.^[1]^[2] Stjärnbilden är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.^[3]

Historik

Stjärnbilden fanns inte med bland de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest. Den beskrevs först av den nederländske astronomen Petrus Plancius i slutet av 1500-talet. Första gången på bild förekommer den i Johann Bayers stjärnatlas Uranometria, som utkom 1603. Den franske astronomen Nicolas Louis de Lacaille gav de ljusstarkare stjärnorna deras Bayer-beteckningar 1756.^[4]

Stjärnor

Fenix är en liten stjärnbild som är lätt att känna igen.^[5]^[4]

α - Alfa Phoenicis (Ankaa, Nair al-Zaurak) är en spektroskopisk dubbelstjärna av magnitud 2,38.
β - Beta Phoenicis är också en dubbelstjärna med den kombinerade magnituden 3,32.
γ - Gamma Phoenicis är en röd jätte med magnitud 3,41.
κ - Kappa Phoenicis är en stjärna i huvudserien med magnitud 3,90.
ζ - Zeta Phoenicis är en förmörkelsevariabel av Algol-typ. Den varierar i magnitud mellan 3,9 och 4,4 med en period 1,67 dygn.
HE0107-5240 är en av de metallfattigaste stjärnor som hittats i Vintergatan. Dess metallhalt är endast 1/200,000 av solens. Den låga metallhalten tyder på att den bildades tidigt i Vintergatans utveckling.

Djuprymdsobjekt

Stjärnbilden ligger inte i Vintergatsplanet varför det inte har några större stjärnhopar.^[5]^[4]

Galaxer

Roberts kvartett är en grupp av galaxer som omfattar NGC 87, NGC 88, NGC 89 och NGC 92, som befinner sig i en process där de kolliderar och sammansmälter. Den ljusaste är NGC 92 som är av magnitud 13,1.
NGC 625 är en stavgalax av magnitud 11,2.
IC 5325 är en spiralgalax av magnitud 11,3.

Galaxhopar

Fenixhopen (SPT-CL J2344-4243) är en av de mest massiva galaxhopar astronomerna känner till. Den har en massa av 2,5×10¹⁵ M_☉ (solmassor).^[6]

Referenser

^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 27 januari 2014.
^ http://www.iau.org/public/themes/constellations/
^ [a b c] ”Phoenix Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/phoenix-constellation/. Läst 27 januari 2014.
^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 428-429. ISBN 978-3-8331-4371-7
^ McDonald, M.; Bayliss, M.; Benson, B. A.; Foley, R. J.; Ruel, J.; Sullivan, P.; Veilleux, S.; Aird, K. A.; Ashby, M. L. N.; Bautz, M.; Bazin, G.; Bleem, L. E.; Brodwin, M.; Carlstrom, J. E.; Chang, C. L.; Cho, H. M.; Clocchiatti, A.; Crawford, T. M.; Crites, A. T.; de Haan, T.; Desai, S.; Dobbs, M. A.; Dudley, J. P.; Egami, E.; Forman, W. R.; Garmire, G. P.; George, E. M.; Gladders, M. D.; Gonzalez, A. H.; Halverson, N. W.; Harrington, N. L.; High, F. W.; Holder, G. P.; Holzapfel, W. L.; Hoover, S.; Hrubes, J. D.; Jones, C.; Joy, M.; Keisler, R.; Knox, L.; Lee, A. T.; Leitch, E. M.; Liu, J.; Lueker, M.; Luong-van, D.; Mantz, A.; Marrone, D. P.; McMahon, J. J.; Mehl, J.; Meyer, S. S.; Miller, E. D.; Mocanu, L.; Mohr, J. J.; Montroy, T. E.; Murray, S. S.; Natoli, T.; Padin, S.; Plagge, T.; Pryke, C.; Rawle, T. D.; Reichardt, C. L.; Rest, A.; Rex, M.; Ruhl, J. E.; Saliwanchik, B. R.; Saro, A.; Sayre, J. T.; Schaffer, K. K.; Shaw, L.; Shirokoff, E.; Simcoe, R.; Song, J.; Spieler, H. G.; Stalder, B.; Staniszewski, Z.; Stark, A. A.; Story, K.; Stubbs, C. W.; Šuhada, R.; van Engelen, A.; Vanderlinde, K.; Vieira, J. D.; Vikhlinin, A.; Williamson, R.; Zahn, O.; Zenteno, A. (2012). ”A Massive, Cooling-Flow Induced Starburst in the Core of a Highly Luminous Galaxy Cluster”. Nature. doi:10.1038/nature11379. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-data_query?bibcode=2012Natur.488..349M&db_key=AST&link_type=ABSTRACT&high=4ef5ed78ca19802. Läst 27 januari 2014.

Wikimedia Commons har media som rör Fenix.

[Ridpath-1] Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9

[Naturhistoriska-2] ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 27 januari 2014.

[3] ttp://www.iau.org/public/themes/constellations/

[Phoenix-4] [a b c] ”Phoenix Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/phoenix-constellation/. Läst 27 januari 2014.

[astronomica-5] [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 428-429. ISBN 978-3-8331-4371-7

[NATURE-6] McDonald, M.; Bayliss, M.; Benson, B. A.; Foley, R. J.; Ruel, J.; Sullivan, P.; Veilleux, S.; Aird, K. A.; Ashby, M. L. N.; Bautz, M.; Bazin, G.; Bleem, L. E.; Brodwin, M.; Carlstrom, J. E.; Chang, C. L.; Cho, H. M.; Clocchiatti, A.; Crawford, T. M.; Crites, A. T.; de Haan, T.; Desai, S.; Dobbs, M. A.; Dudley, J. P.; Egami, E.; Forman, W. R.; Garmire, G. P.; George, E. M.; Gladders, M. D.; Gonzalez, A. H.; Halverson, N. W.; Harrington, N. L.; High, F. W.; Holder, G. P.; Holzapfel, W. L.; Hoover, S.; Hrubes, J. D.; Jones, C.; Joy, M.; Keisler, R.; Knox, L.; Lee, A. T.; Leitch, E. M.; Liu, J.; Lueker, M.; Luong-van, D.; Mantz, A.; Marrone, D. P.; McMahon, J. J.; Mehl, J.; Meyer, S. S.; Miller, E. D.; Mocanu, L.; Mohr, J. J.; Montroy, T. E.; Murray, S. S.; Natoli, T.; Padin, S.; Plagge, T.; Pryke, C.; Rawle, T. D.; Reichardt, C. L.; Rest, A.; Rex, M.; Ruhl, J. E.; Saliwanchik, B. R.; Saro, A.; Sayre, J. T.; Schaffer, K. K.; Shaw, L.; Shirokoff, E.; Simcoe, R.; Song, J.; Spieler, H. G.; Stalder, B.; Staniszewski, Z.; Stark, A. A.; Story, K.; Stubbs, C. W.; Šuhada, R.; van Engelen, A.; Vanderlinde, K.; Vieira, J. D.; Vikhlinin, A.; Williamson, R.; Zahn, O.; Zenteno, A. (2012). ”A Massive, Cooling-Flow Induced Starburst in the Core of a Highly Luminous Galaxy Cluster”. Nature. doi:10.1038/nature11379. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-data_query?bibcode=2012Natur.488..349M&db_key=AST&link_type=ABSTRACT&high=4ef5ed78ca19802. Läst 27 januari 2014.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]