Paul Heyse – Wikipedia

Paul Johann Ludwig von Heyse Nobelpristagare i litteratur 1910
Heyse porträtterad av Adolph Menzel
Heyse porträtterad av Adolph Menzel
Född15 mars 1830
Berlin, Brandenburg, Preussen
Död2 april 1914 (84 år)
München, Bayern, Tyskland
YrkeÖversättare
NationalitetTysk
Språktyska[1]
PriserNobelpriset i litteratur 1910
Uppslagsordet ”Heyse” leder hit. För andra betydelser, se Heyse (olika betydelser).

Paul Johann Ludwig von Heyse, född 15 mars 1830 i Berlin, död 2 april 1914 i München, var en tysk författare som belönades med Nobelpriset i litteratur 1910.

Paul Heyse föddes i Berlin i Preussen som son till professor Karl Wilhelm Ludwig Heyse och Julie Saaling. Han utbildade sig i Berlin där han läste klassiska språk och senare i Bonn där han kompletterade med romanska språk. Han doktorerade 1852 på en avhandling om provensalsk poesi. Heyse fick ett stipendium från preussiska kulturministeriet och reste till Rom för fortsatt språkforskning. Han har därefter översatt flera italienska poeter till tyska. Han skrev även noveller och publicerade ett flertal romaner, varav den mest kända är Kinder der Welt (på sv. Verldens barn). I Berlin var han medlem av lyrikföreningen "Tunnel über der Spree", i München var han tillsammans med Emanuel Geibel och andra lyriker medlem i den lyriska föreningen "Krokodil".

Han skrev böcker, lyrik och omkring 60 pjäser. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1910 såsom hyllningsgärd åt den fulländade och av ideal uppfattning präglade konstnärlighet han ådalagt under en lång och betydande verksamhet såsom lyriker, dramaturg, romanförfattare och diktare av världsberömda noveller.

Han adlades 1910.

Bibliografi (utgivet på svenska)

[redigera | redigera wikitext]
  • Filomena, Lilla mamma: noveller (översättning Carl Johan Backman, Hæggström, 1868)
  • Enkan i Pisa: novell (anonym översättning, Hæggström, 1868)
  • Verldens barn (anonym översättning, Edlund, 1874)
  • Vid Tiberns strand (anonym översättning, 1875)
  • Valda noveller (översättning Carl Johan Backman och M. A. Goldschmidt, Seligmann, 1875-1876)
  • I paradiset: roman (Im Paradiese) (översättning Otto Vilhelm Söderén, Lamm, 1876)
  • I grefveslottet (översättning E. H. Lind, Lundequistska bokhandeln, 1876)
  • Kusin Gabriel: novell (översättning Cl. Tert, Hedlund, 1877)
  • Smärre berättelser (anonym översättning, Beijer, 1878)
  • Paul Heyses nyare noveller (översättning Gustaf Meyer, Lamm, 1878)
  • Trenne noveller (anonym översättning, 1879)
  • Fem noveller (översättning Gustaf Meyer, Lamm, 1879)
  • Noveller: Början och slut, Helene Morten, På alpen (översättning O. E. Norén, Lindgren, 1880)
  • Nya noveller (översättning Tom Wilson och O. E. Norén, Svea, 1881)
  • I lyckans sköte: berättelse (översättning A. Rundberg, 1881)
  • Ett deladt hjerta, Skaldinnan från Carcasonne (anonym översättning, R. Almqvist & J. Wiksell, 1882)
  • Paul Heyses noveller. 1-9 (översättning Axel Gabriel Engberg, Norstedt, 1886-1889)
  • Melusina med flera noveller (översättning Annie Wall, Adolf Johnson, 1895)
  • Moraliska omöjligheter: novell (anonym översättning, Hufvudstadsbladet, 1903)
  • Maria från Magdala: dram i fem akter (översättning Tom Wilson, Bonnier, 1903)
  • Äran framför allt och andra noveller (översättning A. G. Engberg, 1910)
  • Ett oroligt hjärta (anonym översättning, 1910) (Illustreradt 50-öres Bibliotek, 17)
  • Kvinnohjärtan: två noveller (anonym översättning, Fröléen, 1910)
  • La Rabiata och Poetens hustru (översättning Göte Bjurman, Nordiska förlaget, 1912)
  • Hämnerskan (översättning Oscar Nachman, Holmquist, 1913)
  • Unga grevinnan (översättning A. Berg (dvs. Adil Bergström), Holmquist, 1916)
  • Snaror (översättning A. Berg, Holmquist, 1916)
  • I kärleksrus (översättning A. Berg, Holmquist, 1916)
  • Ett söderns barn (översättning A. Berg, Holmquist, 1917)
  • Hennes löfte (översättning Oscar Nachman, B. Wahlström, 1918)
  • Caterina (översättning A. Berg, Holmquist, 1919)
  • Adelsfrökens roman (översättning Ernst Grafström, B. Wahlström, 1919)
  • Valda noveller (översättning A. R. Isberg, Baltiska förlaget, 1928)
  • Den siste kentauren (översättning Monica Wasastjerna, Natur och kultur, 1946) [Ingår i: Modern världslitteratur. 26]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Paul Heyse, 23 juni 2009.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ CONOR.Sl, CONOR.SI-ID: 43329379.[källa från Wikidata]